TovaTindra

kollade på talang i fredags och jon wallner eller ngt han hette, sjöng en låt som hette egots tid och jag älskar låten, sedan när han sjöng raden "jag vill vara gömd och ensam men alltid sedd. Kännde jag hur det gick in i hjärtat... sedan hela lördagen va jag depp tills jag stack till lelle och jag började fundera... och jag känner verkligen det att när jag går någon stans, ser ingen mig men när jag e med mina vänner känner jag mig som en slags superstjärna för dem får mig att må så jvl bra! Dem ser mig alltid!<3 och jag börjar bli rädd för framtiden... att dem här personerna kmr ngn gång försvinna och jag vet inte hur jag ska ta det... därför gillar jag inte att va ensam utan att ha hört av dem på ett tag... jag e rädd att det ska bli "som det va förr". Jag mår inte bra när jag tänker på det. Jag trivdes inte. för när jag va med vissa mådde jag inte bra, jag mådde inte heller dåligt men det va licksom inte fullt "jag" och när jag var ensam tänkte jag inte på det lyckliga. Nu så mår jag underbart när jag e med dem jag gillar och jag är även med dem jag gillade från förr (dem jag va mig själv med) så dem jag gillade är även dem som jag gillar, haha svårt att förklara det där men men.... och när jag e ensam så funderar jag mycket mer på det lyckliga nu! mina vänner och allt, men jag måste ändå säga att jag inte har släppt "förr" för jag kämpar med att acceptera den jag va och att jag har det bra nu, men varje gång jag tittar tbx så kommer det där olyckliga fram och jag mår skit, men den känslan försvinner när jag e med dem jag älskar!<3

så jag vill bara säga tack<3